Dag 56

Svårt att veta hur det går att förmedla så mycket på en gång.

Rent faktiskt har min skola flyttat till nya lokaler, som är så otroligt mycket bättre än de förra. Jag är glad för deras skull. Och också glad för min egen skull att jag är här just nu.

Förutom att försöka orientera i lokalen och hitta mina grejer och mitt utrymme, så jobbade jag på som förut. Skillnaden blir att jag den här sista veckan ska jobba med ekonomi, dvs tid. Först kommer det att visa sig att i den här takten kommer jag i princip att betala folk för att köpa min pasta. Sen måste jag återigen försöka bli snabbare. Jag vet det redan. Men ofattbart underbart, alltsammans.

Om vi istället tänker på något annat. Som att jag blev så otroligt uppsluppen igår när jag kom hit till Bologna. Trots regn. Trots ny stadsdel. Trots förkylning. Trots att jag landade ensam och väntar in Hasse imorgon. Jag försöker fånga det.

Igår när jag hade en ensammiddag. Inte var jag särskilt kul. Pratade lite i telefon. Messade en del. Sökte inte kontakt när jag beställde, åt eller betalade. Men. Jag fick ett handskak. Jag fick två handskak till idag. Dels av person som ville att jag kommer till hans restaurang i Amsterdam för att jobba, så ett handskak är inte konstigt. Sen i affären; jag vill ha det, det, det. Och så åkte handen fram: jag heter Roberto. Okej, Elena, säger jag och blir såklart glad. Handskak!

Sen. Utanför skolan. Folk passerar. Mycket äldre människor men egentligen alla åldrar. Folk stannar och tittar och ser så glada ut. Alla lite stiligt klädda. Oavsett supermycket stappel och böjda ryggar – stilen hålls.

Sen alla affärer förstås. Slaktaren osv. Fan, jag vill inte falla in i en mys-kör ang Bologna kontra Stockholm, men nästan. Politiken här vill man ju inte ta in. Just idag stod det i tidningen odemokratiska krafter här. Den allmänna Italienvurmen känns ofräsch. Jag vill ha min egen vurm. På mitt sätt.

Just här och nu känner jag mig lite olycklig, desorienterad och lycklig på samma gång. På högtalaren sjunger Scout Niblett ”Kiss” och jag minns en annan höst när allt var så mycket svårare och personligt sorgligare och samtidigt stormande lyckligt. Då lyssnade jag på den. Återigen springer olika starka känslor omkring och dunsar in i varandra. God kväll

Bild 1. Frukost

Bild2. Lunchförberedelser

Bild 3. Mer lunchförberedelser