Dag 60

När jag startade den här utbildningen fanns det människor hemma som verkligen var undrande. Varför i all världen vill man lära sig göra pasta ”på riktigt”?
Jag frågar; Varför vill man lära sig spela banjo? Varför seglar man? Varför kliver man ens upp på morgonen? Det kan man också fundera över. Det finns en hel del att undra över när det kommer till människors livsval och drivkrafter. För min del handlar det om att förstå något så mycket som det går. Det handlar också om att ha ett handlag, att behärska något. Det visade sig också att det här jag alltid tyckt vara viktigt i mitt liv och kanske mest inom mitt arbete och som handlar om medveten närvaro, också det har varit en essentiell ingrediens i arbetet med att lära sig hantera la Sfoglia. Också.

Jag har lämnat skolan idag, djupt otillfredsställd eftersom jag lämnat efter mig rätt dåliga produkter; tjock sfoglia, dåligt gjorda nystan av tagliatelle och lite till som jag inte ens ids att ta upp. Jag hade och har ont i ryggen, så att det är svårt att andas. Deras jäkla låga bord! Och trots att jag inte vill lämna saker halvdana så blev det så det blev. Skillnaden mellan mig tidigare och mig nu är att jag vet om det. Jag vet precis när något blir lite dåligt och varför. Och jag vet vad som krävs för att det ska bli bättre. Ibland lite mer övning och ibland att bara skärpa sig lite. Ibland smaka av bättre. Ibland något annat. Och jag vet det nu.

Idag gick jag hem. Med ett diplom och en riktigt risig rygg. Men det där diplomet, det är som en varm hand i ryggen.